Tillbaka till startsidan


 photo mini1.jpg


Välkommen till min blogg! Mitt namn är Natalie (mellannamn: Elisabet), och jag är en 20 år gammal tjej uppvuxen och bosatt i en förort söder om Stockholm. Gick ut medieprogrammet i gymnasiet 2012 och har sedan dess sysslat med lite olika grejer. Det här är min blogg om allt som flyger runt i min skalle - både det roliga, tråkiga, galna, det bra och det dåliga. Den är som en dagbok skulle man kunna säga, men också ett ställe där jag kan dela med mig av musik och annat soft. Har du kikat in här och gillat det du sett får du gärna följa mig via Bloglovin. Det är bara att klicka på bilden här under:


Follow on Bloglovin


Snorunge.

Hoppas jag inte låter som en barnhatande bitterfitta när jag skriver det här, men fan vad dagens ungdomar kan vara jobbiga. Blev lite smålack när jag var på väg hem från centrum med mina matkassar nyss och kom i närheten av ett gäng barn som såg ut att vara runt 12 år gamla. En av tjejerna höll på att skrika och ha sig, så tittade på henne i förbifarten, precis som alla andra omkring mig gjorde. Vad gör hon då? Hon skriker: "vadå, har du ingen tv hemma eller?" till mig. Jo, tack, det har jag. Måste jag titta ner i marken varje gång jag är ute och går för det?
 
Men det var inte det som irriterade mig mest. Det som störde mig, förutom att hon skrek på mig vilket är väldigt ouppfostrat och respektlöst, var att när hennes killkompis frågade varför hon gjorde det så löd svaret: "det var en bitch som stirrade på mig bara." Jaha, så jag blev en bitch helt plötsligt också? Hur gick resonemanget där? Känner hon mig sen tidigare? Vet hon hur jag behandlar andra? Tror inte riktigt hon tänkte igenom det svaret innan det kom ur hennes mun.

Blev lite halvt road av hela den här händelsen samtidigt som den gjorde mig sur, för inte var väl min generation också så här äcklig mot främlingar i den åldern? Jag minns i alla fall att jag alltid hade respekt för de som var äldre än mig, oavsett om de var äldre tonåringar eller pensionärer. De enda jag någonsin vågade vara kaxig mot var människor i min egen ålder, och även då lät jag oftast bli, för min mamma uppfostrade mig till att behandla andra på ett vänligt sätt. Känns som att dagens barn blir mer och mer respektlösa, och det får mig att undra vad det är som orsakar det. Är det förändringar i samhället, media, eller hemsituationen? Något att fundera över.



Kommentera inlägget:



Namn:


E-post (helt valfritt, bara jag som ser):

Bloggadress:

Kommentar: