Sammanfattning.

Lite bilder från gårkvällen hemma hos min bästis. Hon bjöd på pannkakor till middag, sen blev det att kolla på film och äta kolasnittar (bakade av yours truly). Desvärre blev det en kortlivad filmkväll för oss. How I Live Now med Saoirse Ronan som huvudroll var det vi ville se, men alla onlinespelare vi hittade höll på att strula så till slut gav vi upp. Efter det satt vi bara och snackade med varandra, och när det var dags för mig att börja dra mig hemåt så avslutade vi vår myskväll med en midnattspromenad som blev extra lång för att det var så skönt ute.
 

Starta dagen rätt.


Alla hjärtans dag.

Fatta om jag blev överraskad idag! Ligger och sover som en stock runt 11.00-tiden när någon helt plötsligt plingar på min dörr och väcker mig. Ligger där i trosor och har ingen som helst lust att stressa på mig kläder för att springa och öppna, så ja, jag skiter helt enkelt i det. De kan få komma tillbaka en annan gång när jag är vaken, tänker jag, och så gosar jag in mig i kudden igen.

Skickar iväg ett sms till min pojkvän en stund senare där jag berättar att jag blivit väckt av ringklockan och spekulerar om vem det kan ha varit. "Fast det lät inte som att de plingade på någon annans dörr, så de kanske ville just mig något?" Svaret kommer typ två timmar senare. "Abouw Natta, kolla din dörr." Trodde först han menade att jag är dålig på att öppna dörren för främlingar (vilket jag vet är sant) och att jag behöver bli bättre på det. Sen kommer samma meddelande i Facebook-chatten när jag inte svarar tillräckligt snabbt på sms:et, och då börjar jag ju undra lite...

Går då och kikar genom nyckelhålet till min ytterdörr, halvt förväntandes att min pojkvän ska sitta där i trappuppgången med en sur min och vänta på mig efter att ha flugit hit från Luleå, men nej, det är något annat jag ser. Öppnar dörren och hör hur det prasslar till. Det är något som sitter i handtaget – ett brunt blompaket! Tar in det och börjar linda upp omslagningen, sen ser jag världens finaste bukett inuti och tjuter till som en riktig tönt. En gladare och mer chockad tjej får man leta efter.

Så här såg buketten ut:
 

Tidigare inlägg





Tillbaka till startsidan


 photo mini1.jpg


Natalie, 20 år, uppvuxen och bosatt i en förort söder om Stockholm stad. Det här är min blogg om allt som flyger runt i min skalle, både det dåliga och det bra.


Follow on Bloglovin